Foto: Karin Norberg
Foto: Karin Norberg

Djungeldjur, moderskärlek och skaparbubblan 

Vår son har fyllt arton. Arton som i myndig. Jag tänker på hur stolt jag är över honom.  Hur fort tiden går. En liten bebis blir kille i sandaler för att sedan helt plötsligt förvandlas till en ung man … med stora fötter. Ett eget kreativt sinne med en hel galax av vägval. Ibland, när livet rullar på fort, glömmer man vilken enorm ynnest det är att få vara just det. Mamma.  
 
Jag undrar om djungel-djur känner på samma sätt för sina telingar. Ni vet, den där obeskrivligt villkorslösa kärleken. Den som måste finnas för att man inte skall bita av dem huvudet. Då, när man öppnar dörren till deras rum, som oftast luktar som en blandning mellan ingrodd gympasal och sura sockor. Eller när de lovat komma hem i tid men inte dyker upp förrän långt efter midnatt med en lam ursäkt om att batteriet på mobilen har dött. Eller den där magiska svårigheten att ställa något INUTI diskmaskinen. Men kanske är det ingen större risk att lejonhonorna behöver sitta uppe och vänta till gryningen då sönerna kommer lullande med trötta svansar från discot på savannen.  Eller bli arga över att de aldrig slickar av … marken .. när de har ätit. 
 
När vi arbetar med våra produktioner utvidgar jag ibland omedvetet min mammaroll till att omfatta … alla. På gott och ont. I och med uppstarten av Djungelboken The Musical finns det viss risk att jag blir djur-mammig. Det kommer nämligen att krylla av både etablerade och lite nyare pälsiga stjärnskott i våra replokaler till hösten. Gamar, björnar, tigrar, apor, hyenor och ormar… Vi har hittat så otroligt duktiga artister bland alla dem som var på audition! Samtliga känns klockrena för respektive roll. Jag känner på mig att det kommer att bli en fantastisk höst och vinter! Ibland, när jag inte dignar av trötthet, skulle jag vilja ta Robban och bara dansa lite av pur glädje och förväntan. 
 
Men det går inte. Min sambo Robban är totalt inne i sin ogenomträngliga skaparbubbla. Han lever sig just nu helt in i djungeln. Sittande ute i trädgården sent om kvällarna skriver han på sitt manus. Myggen diggar i takt med hans gestikulerande och de gummi-liknande minerna ger en föraning om skratt blandat med allvar. Ibland hörs en hummande trudelutt och sedan stiger en medryckande puff från cigarren upp mot den mörknande himlen. Det går inte att nå honom alls. Inte ens om jag skulle dansa runt i rabatten i min allra finaste negligé, som en vig (fläckig) hyena. Men det är så det skall vara just nu. Då skepnaden av vår egen djungel börjar ta form.  
 
Snart är det oktober. Repetitionsdags. Då får Mamma äntligen träffa alla sina djur. 
 

Anna Norberg  Mamma, Sambo och Producent
Anna Norberg  Mamma, Sambo och Producent

Kommentera gärna: