Foto: Per-Arne Engblom
Foto: Per-Arne Engblom

Anna 2.0 - Ett nytt uppdaterat jag 

Jag står på Fredriksdalsteatern vackra scen och ser ut över publiken. Det är söndag. Gårdagen spenderades i Båstad för att bli intervjuad med Djungelbokens apkung Mendez som just nu spelar i Diggiloo. Dagarna innan dess var jag i … Stockholm … tror jag … eller var det uppe i stugan i Norrland? Minnena blandas ihop som när man häller vinäger i soja. De liksom rör sig om varandra i böljande vågor. Det är så mycket på gång just nu. 
 
Jag ser ut över publiken igen. Solen skiner och gör att jag behöver kisa en aning. De långa svarta fransarna i tjugotals-stil fladdrar i ögonvrån och det svarta pannbandet får pannan att nästan dunka i värmen. Det känns i hjärtat. Varje steg, varje tonläge, varje gång jag säger eller sjunger något så bubblar det upp. Det välbekanta lyckoruset. Jag hade inte insett hur mycket jag har saknat skådespeleriet. Alla dessa intensiva år av att producera musikaler och shower har på något sätt gjort att jag har förträngt känslan. Den där underbara att få vara vem som helst. Att bli någon annan genom mig själv. Att tillåta gesterna svepa yvigt åt alla håll, stegen att dansa fritt och rösten att gå upp i höga toner. Myggan på kinden känns som en saknad vän. Publiken likaså. Dessa fantastiska människor som applåderar och skrattar. De som följer allt man gör och säger. Jag känner hur munnen hela tiden vill upp i ett stort smil. Det här är jag. Eller i alla fall en stor del av mig. 
 
När jag tackade ja till erbjudandet att göra rollen som Hilma Bengtsson i Fars Lilla Tös på Fredriksdalsteatern var jag först lite tveksam. Vi var mitt uppe i uppstarten av Djungelboken The Musical. Alla pusselbitar låg var för sig.  Att hitta de rätta artisterna, finna rytmen i manuset, ta hand om samarbetspartners och se till att var och en av våra anställda hade en tydlig plan inför allt som låg framför oss med planering och färdigställande.  Samtidigt var en hel del runt omkring turbulent och mycket saker skulle lösas, familjelivet jongleras, en åldrande far tas om hand, lastbilar uthyras, trädgården vårdas och sonens utlandsstudier styras upp. 
 
Jag var väldigt trött och utarbetad där i början av sommaren. Mitt ”lilla” kontrollbehov gör inte alltid saken bättre. Men någonstans där, när jag började repetera för min första roll på väldigt länge, så var det som att allting planade ut. I takt med att min Hilma formades på scenen så gjorde även marknadsplanerna för musikalen det, vi anlitade fantastiska artister, biljettförsäljningen började ta fart och Roberts manus får mig fortfarande att skrattar högt varje gång jag läser det.  
 
Jag känner i magen att vår Djungelbok kommer att bli fantastisk. Mycket slit och massor med jobb återstår … men det känns inte längre oöverkomligt. Snarare tvärt om. Men jag vet också att skådespeleriet måste få en fast plats i mitt liv igen. Det ger mig glöd och glädje. Får mig att utvecklas och vilja flyga som en fågel. Allt annat blir enklare när jag får stå på scenen. Jag blir ett bättre jag. Jag blir Anna 2.0…. en ny uppdaterad version av mig själv.  

Anna Norberg 2.0