Foto: Per-Arne Engblom
Foto: Per-Arne Engblom

Käka kött som e dött

Jag vill äta kött, kött som e dött och smakar gött …. Japp så sjunger vi i replokalen just nu. Det är full rulle med rytmer, sång, kryckor och till skillnad från min kära sambos nagelförlängningar - benförlängningar! Mina talangfulla blivande djungeldjur i Djungelboken The Musical har fått en rivstart i livet som fyrbeningar.  Vissa måste ha långa bakben, andra fastlåsta armar som skall se ut som fjädrar. Några har tjockdräkt för att agera lufsiga björnar. Som grädde på moset skall de dansa och sjunga med allt detta på. Wünderbar! Det är en regissörs privilegium att få ut vartenda uns av dolda djurtalanger som finns i ensemblen. 
 
Jag älskar känslan när repetitionerna börjar ta fart. När jag får se mina tankar bli till steg, dans och sång. När de där trixiga passagerna som verkade smått omöjliga plötsligt blir till en väloljad form. Regi-magi! Min kära sambo säger till alla att ”Nu har Robert gått in i sin bubbla, det är ingen ide att prata med honom. Han märker ingenting utanför replokalen” Man kan ju tro att hon, med den starka uppfattningen om min bubbla, fullständigt skulle ignorera mig. Vem vill prata med någon som ändå inte lyssnar? Men det verkar inte bekomma henne det minsta. Anna pratar oavbrutet ändå. Jag försöker intensivt låtsas att jag är kvar i den påhittade osynliga bubblan.  Men i hemlighet vet jag allt om VIP inbjudan, den vilda jakten på de svarta kuverten, vilka samarbeten hon har lyckats få till (hon kan sälja vad som helst till vem som helst), vad hon åt till lunch, vad hon inte åt till lunch, varför hon inte åt något specifikt till middag, hur mycket biljettförsäljningen har gått upp, vilka naglar som gått sönder o.s.v. i all oändlighet.  
 
Men jag vet också att hon är trött och stressad. Hon jobbar som en outtröttlig myra med narkolepsi för att säkerställa vår musikal-succé. Jag märkte det tydligt i helgen då hon inte ens orkade kommentera min extravaganta party-utstyrsel inför kvällen begivenheter. Fullständigt fabulösa lederhosen de lux! Normalt ser man åtminstone ett ögonbryn nästan fastna uppe i pannan av misstro eller ogillande. Men sa hon bara ”ok fint, nu går vi” utan att ens ta på sig sitt bling! Anna utan bling är som morotskaka utan morot. Så kanske att jag skall ta en kort tur ur min påhittade bubbla. Ni vet, en sån där tur då man tar henne i handen och kollar in i de där ögonen. Och tittar på riktigt. Fast jag tror hon vet ändå. Att oavsett var jag är, i en bubbla eller inte, så är hon min livskamrat, partner, bästa vän och vapendragare.  
Så jag stannar nog här och repar ett tag till. I min ”bubbla”. Lyssnar med halva örat och låtsas som att jag är långt borta i lala land. Japp så får det bli. ”Jag vill käka kött, kött som är dött och smakar gött …”

Robert Dröse Robert Dröse

Kommentera gärna: