Foto: Privat
Foto: Privat

Inspirationstur, livsfarlig vänstertrafik och tidsskillnader

Idéerna rusar likt invånarna i en ûber-glad bikupa efter min och Annas lilla spontana inspirations-tur till den riktiga Sherwoodskogen. Det var fantastiskt! Så mycket känsla och så många intryck som vi kunde lägga till i vår osorterade hjärnbark. Kläder, dåtid, prylar, människor, ekar … Vi levde och andades verkligen Robin Hood under några dagar i Englands Nottingham.  
 
Förutom de gånger vi åkte bil, för då höll jag mest andan, till den grad att syrebristen vid några tillfällen var farligt nära. Jag har dessutom fortfarande märken i handen efter det krampaktiga taget i dörrens dammiga handtag. Det var nämligen min Anna som manövrerade hyrbilen på den fullständigt livsfarliga vänstersidan. Jo den var livsfarlig, för hon pratade som alltid, precis hela tiden. Som att det var en baggis att ”sitta tvärtom” i 100 kilometer i timmen! Hon nonchalerade mina väsande ”se upp” ”förnäraförnäraförnära” och ”aktaaktaaktaaktaaaa”. Hon viftande bort mina krampaktiga varningar om kanter som kom för nära eller rondeller som dök upp i helt fel riktning som att jag vore en övervintrad fluga i januari. Jag hörde faktiskt inte någonting av vad hon sa på någon av sträckorna. Antagligen handlade det om sponsorer, samarbetspartners och återigen om färgen på Robins trikåer. Jag var helt slut efter varje tur. Dränerad. Men vi kom otroligt nog alltid fram oskadda. I alla fall fysiskt.  


En fullspäckad vecka hemma följde och det redan fullproppade huvudet späddes på med alla våra tre pågående projekt. Japp, jag sa TRE. Vi har Robin Hood The Musical, Snövit The Musical och, som en liten extra topping, vår årliga sommarshow på Gotland som också måste groomas för att komma till liv. Med bland annat musik, regi, provningar och repetitioner. Lätt som en plätt… om man använder precis alla av dygnets 24 timmar.  
Men det gick! Och nu har jag, för en stund, lämnat det lilla projektet vidare till mina kära kollegor … och åkt ”overdär”. Till The United States Of America.  Land of glory … and misery. 
 
Nej ingen semesterresa. Vi skall hämta hem the lost ark … nej son. Skolan i Los Angeles slutar och nu är det dags att hämta hem lill-björnen till boet igen. Jo han är super-exalterad över att vi kommer. Tror jag. Men oavsett så är det väl föräldrars rätt? Eller kanske var det lott? Att alltid finnas där för barnen, vare sig de vill eller inte. 
 
Men nu skall vi utnyttja tidsskillnaden på nio timmar en stund. Jag använder den till att sova medan min Anna använder den till att knappa sönder fler tangentbord. Ibland är det som att hon tror att vi får nio timmar extra att använda bara för att vi är på andra sidan jordklotet. Men jag låter henne hållas. Det är väl varje livskamrats rätt eller lott, att låta den andre hållas medan man fortsätter att älska och supporta dem även om man själv sover.  
 
Over and out 

Robert Dröse Robert Dröse

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln