Foto: Privat
Foto: Privat

När batteriet tar slut mitt i en mening 

Hemma igen. Som vanligt med mega-jetlag. Jag har en miljon saker att göra och försöker vara på lika många ställen samtidigt … med varierat resultat. På mötena är jag totalfokuserad, ända tills det blir total kortslutning. Batteriet i huvudet tar helt slut. Ett surr bildas i rummet, ungefär som när en radio står inställd mellan två kanaler. Alla andra runt bordet försvinner som i en dimma. Jag bara hör fraser som ”… är planerat”, ”behöver ditt godkännande på…” ” …eller hur?” ”Anna?” ”Hallå Anna?” 
Sen plötsligt är jag där igen, på topp och glasklar  … förutom att jag har missat en del av diskussionen och vi måste börja om igen. Men de känner mig mina kollegor och de har, tack och lov, ett ton tålamod.  
 
Det är verkligen underbart att resa och det var fram för allt fantastiskt att få vara med på sonens ”graduation” MEN, det är väldigt skönt att vara hemma. Faktiskt riktigt härligt urskönt. Att få vara mitt i getingboet. Ha en hel hand i med i spelet istället för ett krokigt finger som när man försöker skicka email med rutten mottagning på en varm väg mitt i Texas.  

Det är så mycket som händer just nu. Allt jobb med musikalerna Robin Hood och Snövit plus några nya projekt som jag inte kan berätta om riktigt ännu. Imorgon åker vi till Engsö Medeltidsdagar för att insupa ännu mer inspiration inför en av höstens musikaler. Joakim Nätterqvist som spelar vår Little John är med i ett tornér-spel och  och vi skall filma, intervjua, träffa människor på marknaden och insupa den medeltida atmosfären. Det skall bli en heldag med 26 grader, strålande sol … och jetlag. Grattis kollegor.  
 
Om ytterligare en vecka blir det  ännu mer Hood-känsla. Denna gång på fantastiska Waxholms kastell! Då kommer delar av ensemblen av sminkas och få kostym på plats och sedan skall vi filma i fängelsehålor, på murar och i andra tidstypiska sceneriet. Det skall bli jättespännande och alla är grymt taggade. Inklusive jag själv, i alla fall mellan perioderna av hyperventilering orsakad av att det är alldeles för många helgdagar på våren, att jag har någon bugg i mailen och en ny dator som är alldeles för liten. Varför skall de vara så små? Jag ser knappt texten ens med läsglasögonen på. Och det är omöjligt att få till det precis som man är van vid från innan vi blev av med all vår elektronik på den där rastplatsen i USA.  Jag avskyr verkligen elektronik … när den inte funkar. Annars älskar jag den.  
 
Nu skall jag ….. (sorry jetlagen slog till igen) 
 
Vi ses 

Anna Norberg Anna Norberg

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln