DRÖSE & NORGERG - BLOGGEN

Vad händer bakom kulisserna i en musikal och i familjen som står bakom uppsättningen?
Det finns en hel värld som man inte tänker på när allt fungerar från sin plats i salongen. 
Nu bjuder vi - utan filter -  med humor och allvar, in er i vår familj och i skapandets hemliga vrår.  Vi kommer att dela med oss av vårt liv och det fantastiskt roliga, utmanande och stundtals galna arbetet med att gå från idé till handling i en kreativ process, utan att förlora alltför mycket på vägen.

Välkommen in i vår väld!

Vilket dygnet-runt-slit det har varit inför premiären. Helt galet. Jag vet knappt vem jag är, än mindre vem Robert är för vi har knappt hunnit ses. Han har varit i full gång med sina sista-minuten-justeringar och premiärnerver och jag har, som vanligt, försökt göra så många saker som möjligt samtidigt. Jo man kan faktiskt ha telefonmöte med pappas äldreboende, maila förslag till samarbetspartners, instruera personalen om pressupplägg, spela in videoklipp och gå på löpbandet samtidigt. Ja ibland får personalen helt enkelt följa med till gymmet. Man måste ju optimera tiden. 
 
För en dryg vecka sedan klarade vi alltså av VIP eventet med förhandsvisning och premiären på Waterfront. Vi arrangerade HELA eventet själva! Precis ALLT från minsta detalj. Från planering och inköp av dryck och tilltugg till hantering av inbjudningar, press och mingel. Med 1400 VIP gäster, så ni kan ju tänka er! En miljon bollar i luften! Jag har känt mig som en övervintrad cirkusartist. 
 
Men det gick såååå jäkla bra!  Jag är så stolt över precis ALLA, både på, under, bakom och utanför scenen. Och responsen? Jag säger bara TACK alla för så otroligt många positiva omdömen! Det är sånt som gör att det är värt alla nya rynkor.  
 
Min personal trodde nog att det skulle bli lite lugnt nu när premiären var överstökad. De kom alla till kontoret med hopp om en softare vecka framför sig. Men de trodde fel. Det är nu det VERKLIGEN börjar. Jo jag vet, de tycker att jag säger så VARJE vecka, men nu ÄR det verkligen så … igen. Julen knackar snart på dörren och innan dess skall vi sälja biljetter eller snarare djurklappar för glatta livet.  
 
Träningen? Jo det här är sista veckan nu på min fitnesstävling. Jag måste erkänna att det inte har gått helt hundra … ish .. att följa schemat med fyra timmars träning per dag. Kostschemat … har ibland fått lite otippade ”tillskott”. En gorgonzola här och en liten sked skagenröra där har jag varit tvungen att ta i sociala sammanhang. Det förstår säkert alla.  Och man kan inte hjälpa att man mitt i stressen glömmer bort … eller liksom förtränger att man går på diet. En milkshake kan lätt misstas för en kvarg och en morotskaka för en riskaka, i alla fall om man är riktigt trött. Och det har jag varit ibland. Riktigt trött alltså.  
Men jag HAR faktiskt gått mina promenader OCH tränat på gymmet… men kanske inte HELT enligt schemat. Ibland har jag kommit lite sent, typ 50 minuter, men 10 minuter är bättre än inget, eller hur?  
Vinner gör jag inte, långt därifrån, men jag har gjort mitt absolut bästa efter förutsättningarna, och det är vad som räknas.  

Läs hela inlägget »

Nu har vi gjort det. Premiären är avklarad! Så mycket arbete och slit men det var värt varenda minut! I ett fullsatt Waterfront minglade i söndags förväntansfulla vuxna och barn inför premiären av Djungelboken The Musical! Röda mattan lystes upp av kamerablixtarna och lokalen var uppbyggd i en djungelvärld som triggade fantasin redan innan föreställningen började. Det bjöds på djungelmys med bananer och förstås mängder av djungelvrål.

Stämningen var på topp och det vimlade av artister, musiker, skådespelare, bloggare, influencers, idrottare, TV personligheter, press, vänner och samarbetspartners med flera. Alla lika förväntansfulla som jag själv över att få se musikalen. Jo jag har sett den flera gånger redan men premiären är speciell. Det blir som …på riktigt. Lite magiskt.

Kolla in de första mingel-bilderna. (Mer kommer)
STORT TACK alla ni som kom och delade detta med oss!
Extra tack för alla fina lovord vi har fått!
/
Anna Norbert - Dröse & Norberg 

Läs hela inlägget »
Foto: Per-Arne Engblom
Foto: Per-Arne Engblom

Jag vill äta kött, kött som e dött och smakar gött …. Japp så sjunger vi i replokalen just nu. Det är full rulle med rytmer, sång, kryckor och till skillnad från min kära sambos nagelförlängningar - benförlängningar! Mina talangfulla blivande djungeldjur i Djungelboken The Musical har fått en rivstart i livet som fyrbeningar.  Vissa måste ha långa bakben, andra fastlåsta armar som skall se ut som fjädrar. Några har tjockdräkt för att agera lufsiga björnar. Som grädde på moset skall de dansa och sjunga med allt detta på. Wünderbar! Det är en regissörs privilegium att få ut vartenda uns av dolda djurtalanger som finns i ensemblen. 
 
Jag älskar känslan när repetitionerna börjar ta fart. När jag får se mina tankar bli till steg, dans och sång. När de där trixiga passagerna som verkade smått omöjliga plötsligt blir till en väloljad form. Regi-magi! Min kära sambo säger till alla att ”Nu har Robert gått in i sin bubbla, det är ingen ide att prata med honom. Han märker ingenting utanför replokalen” Man kan ju tro att hon, med den starka uppfattningen om min bubbla, fullständigt skulle ignorera mig. Vem vill prata med någon som ändå inte lyssnar? Men det verkar inte bekomma henne det minsta. Anna pratar oavbrutet ändå. Jag försöker intensivt låtsas att jag är kvar i den påhittade osynliga bubblan.  Men i hemlighet vet jag allt om VIP inbjudan, den vilda jakten på de svarta kuverten, vilka samarbeten hon har lyckats få till (hon kan sälja vad som helst till vem som helst), vad hon åt till lunch, vad hon inte åt till lunch, varför hon inte åt något specifikt till middag, hur mycket biljettförsäljningen har gått upp, vilka naglar som gått sönder o.s.v. i all oändlighet.  
 
Men jag vet också att hon är trött och stressad. Hon jobbar som en outtröttlig myra med narkolepsi för att säkerställa vår musikal-succé. Jag märkte det tydligt i helgen då hon inte ens orkade kommentera min extravaganta party-utstyrsel inför kvällen begivenheter. Fullständigt fabulösa lederhosen de lux! Normalt ser man åtminstone ett ögonbryn nästan fastna uppe i pannan av misstro eller ogillande. Men sa hon bara ”ok fint, nu går vi” utan att ens ta på sig sitt bling! Anna utan bling är som morotskaka utan morot. Så kanske att jag skall ta en kort tur ur min påhittade bubbla. Ni vet, en sån där tur då man tar henne i handen och kollar in i de där ögonen. Och tittar på riktigt. Fast jag tror hon vet ändå. Att oavsett var jag är, i en bubbla eller inte, så är hon min livskamrat, partner, bästa vän och vapendragare.  
Så jag stannar nog här och repar ett tag till. I min ”bubbla”. Lyssnar med halva örat och låtsas som att jag är långt borta i lala land. Japp så får det bli. ”Jag vill käka kött, kött som är dött och smakar gött …”

Robert Dröse Robert Dröse
Läs hela inlägget »

En väldigt lång trappa upp och ner tretton gånger i Nacka Strand känns … ungefär som när man producerar en musikal. Skillnaden är att man får mjölksyran i huvudet istället för i benen när man jobbar som producent ... och VD. Men känslan när man väl kommer i mål eller orkar hela vägen upp utan att behöva stanna, den är precis samma. Vinnarkänslan, lättnaden och stoltheten att man fixade vad man förutsatt sig att göra. (och ibland spykänsla för man är så satans trött) 
 
Just nu är det många trappor kvar, både i mitt tränings-mål och till premiären. Inte i tid men i saker att göra och i fettprocent att bränna. Bara tjugofem dagar tills portarna slås upp till Djungelboken The Musical på Stockholm Waterfront. Tjugofem. Herregud! Vi har precis skickat ut alla inbjudningar, både till VIP och press. Nu måste det hållas koll på vem som kommer och inte, att det finns platser till alla och att ingen har glömts bort.  Sen skall VIP eventet planeras in i minsta detalj, merchandise spikas och programmet måste skrivas och tryckas. Biljetter skall säljas och samarbeten ordas. Herregud igen.  
 
Man kan tro att man åtminstone kan få vila upp sig i helgerna. Men nej. I lördags efter den sjukt jobbiga trappträningen (som jag lyckades vara bara femton minuter sen till!) var det dags för kontoret och de där inbjudningarna. Sen direkt till showen som skulle gå av stapeln med våra artister på Tennisklubben i Saltsjöbaden. Därefter hem med ett stort sug efter att få lägga mig i soffan och bara domna av. Men precis när jag satt mig i soffan kommer Robert ur sin regi-bubbla och ner för trappan i sin egen variant av festutstyrsel. Blond peruk, svart mustasch, bar överkropp och någon slags oktoberfest-explosion. Det var dags för femtioårsfest för min svägerska. Jag var inte i bästa skick för lederhosen så det fick bli några extra drag med mascaran och sen iväg …igen.  
 
Väl på festen blev det, som alltid, superkul. Fantastiskt ordnat och underbara människor. Och god mat. Väldigt god mat. Mitt kostschema dömdes plötsligt till ett dygn i isoleringscell längst bak i huvudet. Utan rättegång. Det kändes som att mitt liv hängde på mat. Jo jag vet, man måste äta för att leva men nu var det inte bara lagom-ätning det handlade om. Dagen efter var jag jättebakis. Inte av någon som helst alkohol utan av att ha gått från fem veckor av strikt matintag till en orgie i tyska ostar och würst i alla dess former.  Jag mådde illa. 
 
Nu är det en ny vecka och gamla rutiner som gäller. Stark i kroppen – klar i knoppen. Det här kommer att gå vägen. För i min värld gäller att tro går före vetande. Den som måste veta allt innan han/hon vågar tro på att det går, får inget gjort. Så nu kör vi på. Bara tjugofem dagar kvar till premiären av Djungelboken The Musical, som kommer att bli fantastisk! 
(Och sen börjar julstressen… men det guppet tar vi när det kommer) 

Anna Norberg
Anna Norberg
Läs hela inlägget »

Minst 30 minuter fysisk aktivitet varje dag minskar risken att dö i förtid. Det läste jag i en studie som ett forskar-team gjort … någonstans i världen. Men det måste tydligen inte handla om ett pass på gymmet. De skriver att städning går precis lika bra. Really? Städning är inget som lockar mig alltför mycket. (typ noll) Enda fördelen men den sortens ”träning” är att man kan ha headset och prata i mobilen samtidigt. Vilket inte är lika uppskattat på gymmet. I alla fall inte av min PT. 

Men jag håller med om det här med att träning och hälsa är viktigt. Just nu snurrar allt i min värld ännu fortare än vanligt. Med premiären på Djungelboken bara fem veckor bort har jag en evighets-karusell av att-göra-listor i huvudet. Och små kassetter som stängs av och på med olika klickljud. Utan en endaste paus. Hjärnan tycks aldrig vila. Jag kan skicka hur många email som helst, samtidigt som jag pratar i telefonen och skriver ihop en lista för hand. Jag är alltid på väg någonstans. Även när jag sover.  
När blicken allt oftare fastnade och rösten tog slut mitt i en mening insåg jag att jag måste ta itu med kroppen för att kunna vara klar i knoppen. Jag behövde frisk luft, kondition och en stark kropp. Det var dags att göra något åt min inre fettprocent. Och som en liten välförtjänt bonus på det kanske även eliminera de små lömska depåerna som smugit sig på utsidan efter vår friterade USA resa i somras. 

Så jag anmälde mig till New Body Challenge på Värmdö PT Studio. Tio veckor med tre till fyra timmars träning per dag och ett strikt kostschema … mitt i den värsta jobb-stressen någonsin.  Hur smart är det? Många skakar nog på huvudet och himlar med ögonen så att de nästan fastnar. ”Hur skall hon hinna med det?” och ”Herregud hur skall det gå med Anna utan kolhydrater?” Jo jag vet, det är grymt mycket med produktionen just nu och jag vet att jag kan bli ”lite” ur balans (grinig) om jag inte får äta.  

Men vet ni, att i den här tävlingen äter jag mycket mer än jag gör normalt. Jag väljer ”bara” bort kolhydrater, socker och förstås alkohol. Så jag tror inte att min personal behöver vara så orolig. Det är förstås lite värre med det här med tider men det är ju liksom …  kroniskt. Som att ha ont i lederna. Jag vet att jag inte är någon erkänd champion i ämnet klockan. (okay jag är urusel om vi nu skall vara petnoga) Men… jag vet bara att jag måste bli stark. Så det finns inget alternativ. Jag skall göra mitt allra bästa för att hålla mina träningstider. 

Nu har jag alltså vägt in mig i ett bodpod-ägg (som mäter andel fett och muskler) så att jag har något att jämföra mig med längst med vägen mot mitt hälsosamma liv. Min inre fettprocent var inte att leka med. Jag hade helt rätt i mitt beslut att något måste göras. Trettiosex procent av min kropp består av fett. Trettiosex! Det kändes som en kalldusch. Jag trodde verkligen inte att det var så mycket. Att det skulle vara på gränsen till farligt och ohälsosamt. Men så är det och …  nu är jag igång! Första passet (och andra och tredje) med min PT Nina Säbom är avklarat. Jag har ont precis överallt och jag kom förstås, trots väldigt goda intentioner, försent. Men bara lite. En kvart eller så. Tror jag att det var. Och bara första och andra gången. 

Titta på Youtube klippet så får ni se mer av min första dag och vilka regler min PT har satt upp för mitt deltagande. (Konstigt nog verkar det som att det bara var jag som fick denna muntliga genomgång.) Håll även utkik här i bloggen där jag kommer att uppdatera med mina framsteg … eller steg … i alla möjliga olika riktningar.

Anna Norberg
Anna Norberg
Läs hela inlägget »

Senaste inläggen

Arkiv

Etiketter